När jag just blev ensamgående och "hemlös" flyttade jag hem till mina föräldrar som också låg i separeringsfasen. Jag låg på soffan i vardagsrummet med hunden på magen. Kunde inte sova och laddade ner musik till min "nya" dator. Ja, alltså en dator jag fått precis då men som var 8 år gammal för att vara exakt. Det första albumet jag laddade hem var "The ocean and me" med Sophie Zelmani. Jag var själv helt död i musiklyssnandet och sög åt mig alla förslag jag kunde få. Sitter nu och lyssnar på det och slås av vilken passande låt det fanns på albumet, "wind took my sail". Efter att ha lyssnat på den lite mer noga måste jag säga att den nästan tog orden ur min mun, därav anledningen att jag nämner något som hänt för över ett år sedan.
Om jag känner efter nu riktigt noga känner jag att, efter alla incidenter som hänt sedan dess, att jag nog börjar få ett riktigt stadigt grepp om seglet igen. Mycket skön känsla. Antar att alla måste segla över öppna världshav för att komma till lä igen, jag var tvungen att segla över två men det kanske var nog så bra. Snacka om starkt segel i så fall.
Nu ska jag återgå till pluggandet efter en hel del inlärningstips jag fått av min spirituella vän som hon i sin tur fått av sin vän som pluggat i minst 10 år, han borde ju kunna!
Vi trivs verkligen super här! Hela lägenheten är inte topp fräsch, utan vi ska måla & lägga lite golv. Men det känns bara roligt att få göra det i ens egen stil och smak.
SvaraRaderaNej jag har tyvärr inte sett till någon :)
Och andra sidan har vi nyss flyttat & vi knappt varit ute :)
Hur mår du?
KRAM