On of these things first

Är det något som fascinerar mig så är det syskonkärlek. Den är så djup på något sätt. Man bara älskar varandra. Vissa syskonpar kan, enligt mitt tycke, vara så sjukt omaka men ändå tycker de så mycket om varandra. De är så duktiga på att se det bra hos sitt syskon och förstå varför den är som den är. Kanske är det för att man fått bråka av sig de första 18 åren, eller i alla fall 15, av sitt liv, att man fått säga allt man haft på hjärtat. Det finns liksom inget osagt. Tänk om man hade sådan relationer med alla och att man såg på folk med de goda, fördomsfria glasögonen. Vad bra det skulle va då. Fast förstås, de där bråk-gnat-kjäbbel-åren kan man ju skippa. Lite speciellt ska man ju faktiskt få ha med sina syskon!