Trodde aldrig att denna dag skulle komma. Trodde inte ens att jag skulle överleva året. När jag nu tänker på vad jag har framför mig och vad jag har lämnat bakom mig skulle jag nästan kunna gråta en skvätt. Men inte för att jag är ledsen, utan rörd, precis som Sunes mamma. Allt känns så makalöst, och så nära. Det man har väntat så länge på är plötsligt runt knuten. Det är bara en sommar, en sommar som förhoppningsvis kommer bli toppen, och sen är det hösten. Den långa efterlängtade hösten. Då jag ta mitt pick och pack och sticker iväg. På en resa jag borde gjort för längesen men som ändå är nästan här. Jag, ryggsäcken och min spirituella vän! Det kan inte bli bättre!
Dock kommer allt bli ännu roligare när jag får min sambo. Är lite långtråkigt att bo själv emellanåt!
Jaa, dom är grymt söta :P Jag kommer ha besök av Hillevi och hennes son på fredag :/ Men vi kanske kan ses någon gång nästa vecka? Jag ska in till staden nästa onsdag, iaf under dagen. Är du ledig då? :)
SvaraRadera