Har nu läst klart 2/3 av det jag ska läsa. Väldigt skönt. Därför kan man med gott samvete sluta läsa. Och fortsätta syssla med ingenting. Fast det ska jag nog vid närmare eftertanke också sluta med. För lagom till att snön kommit till Umeå (visserligen bara lite snö) ska jag promenera för att hämta min cykel och gå på affären och köpa glass. Sedan ska jag hem och krypa ner under filten och äta glass och sova (bra kombination va?). Det här med att sova mitt på dagen är inte riktigt min grej. Är en sådan fruktansvärd känslan att vakna och kliva upp. Brukar fungera om man äter som en besatt av typ godis eller liknande så kommer man succesivt känna livet väckas inom en igen.
Läste Underbaraclaras blogg (vet inte hur man länkar) där hon skrev om sömn, om att människan är en trött varelse, precis som björnen. Att vi måste använda denna mörka årstid till att sova. Så därför allesammans så kan ni med gott samvete sova. Hela dagarna om ni vill, fast med fördel på nätterna. Jag har stora problem med den detaljen, att gå och lägga mig alltså. Varje morgon när klockan ringer hatar man sig själv för att man aldrig gick och la sig, men planerar in att gå och lägga sig tidigt på kvällen, detta bara för att ha något att se framemot, för att orka ta sig upp. Inte tusan funkar den metoden. När man väl sitter där på kvällen tänker man bara att man nog trots allt är en människa som inte behöver så mycket sömn. Mönstret fortsätter och man går omkring som en zombie dagen efter.
Ikväll blir det funk. Har verkligen sett framemot detta pass. Förra veckan var det inställt och bytt till afro! Vilken besvikelse. Istället för att dansa till bra musik, med bra beat och känna sig som den coolaste i världen fick man istället rocka loss till enformiga bongotrummor och skaka sin ickeexisterande afor-rumpa och sina alldeles för små afro-bröst. Tji fick vi! Men som sagt, idag finns det hopp om bättre tider. På fredagen var det egentligen planer på "poledance". Låter sjukt kul. Men fanns dock inga platser kvar. M tror att jag är en naturbegåvning så jag kanske kan vicka på höfterna runt min egen påle. Synd bara att den är inklämd mellan fönstret och soffan. Man kan liksom inte leva ut på samma sätt då.
Nä nu ska jag försöka bege mig ut i kylan igen. Kanske får med mig kameran så att man kan få sig en snöbild. Måste även passa på innan mörkret lägger sig eftersom min fotografproffsighet bara sträcker sig till perfekta ljusförhållanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar