Har hittils haft en toppenlördag. Långfrukost med mormor med tillhörande djupdiskuterande, en promenad i vinterfrosten med Aqua i öronen och Morris i handen samt ett påbörjande och färdigställande av en strålningsrapport.
Jag hann under promenaden fundera och tänka. Eller ja, det gör jag ju inte bara under promenader utan jämt och ständigt såklart. Kom dock fram till att jag inte riktigt gillar långa personer. Eller gillar och gillar. Jag tycker det är jättesnyggt och sexigt att vara lång. Men på något sätt känner jag mig så kort. Och så underlägsen, jag gillar kanske helt enkelt att se upp till folk. Detta är förstås inte när jag lärt känna någon. Men vid närmare eftertanke är de flesta av mina vänner under 1,60 strecket. Nu pratar jag inte om män. Långa män har jag inget emot för i mäns sällskap känner jag mig allt störst, bäst och vackrats oavsett om de är världledande politiker, känd musiker, världmästar i höjdhopp samt 2,40 m långa. Undra hur allt detta kan komma sig? Konstigt..
Nä nu ska jag slita mig från datorn. Ha en bra dag allesammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar