Russian Roulette

Så var lördagen här. Den lördagen som alla så ivrigt längtar efter. Som ska uppfylla ens förväntningar. Jag trodde att min helg skulle bli bedrövlig. När alla längtade efter helgen var jag ganska intetsägande till detta fenomen. Fick dessutom en halv dags extra helg. Borde man hoppa högt? Jag vet inte. Själv fastnade jag framför datorn, oduschad efter träning, oäten efter en halv dags aktivitet och hopp om liv i min kropp kändes långt borta. Jag fick såklart i mig maten och svetten bortduschad. Men vad hjälper det? Känns på något sätt som lite triviala problem att tillfredsställa. Fick ett samtal från moder som efter en crash down från min sidan övertalade mig att följa med henne till stallet. Med de enkla orden: Men man blir ju glad av att rida. No more. Så kort men så sant. Var en underbar känsla att hänga i stallet. Trots att jag på heltid varit bort i 4.5 år och 6,5 år varit borta på hel tid hälsade folk glatt på mig som om inget hänt. "jasså du är tillbaka nu", "du kanske ska prova min häst nästa gång". Känslan av den oexisterande gemenskapen infann sig på 3 röda sekunder.

Sedan att jag och Lotus Hit, som hästen heter, kom bra överens gjorde saken bara bättre. Han var underbar att mysa med, härlig att rida. Självförtroendet höjdes en aning när jag dessutom lyckades parera ett litet skutt från en oerhört farlig dörr. Balansen är tydligen inte helt borta. Vi passade bra ihop tycker jag. Både lite okunniga but in progress. Så en myskväll med mamsen i stallet var den bästa fredagssysselsättningen som kunde hända. Gillar att hänga med mams. Sen att det blev en avslutning med något slags middag och min efterlängtade glass. Som hon uttryckte det när vi for hem efter att hon råkade ta fel väg hem så att vi var tvungna att fara genom stan; nu har vi både hunnit äta ute och dra en repa på stan. Vad mer kan man önska sig av en fredagskväll? Ja bra fråga? Jag var toppnöjd. Dock höll sig känslan inte kvar så länge när jag kom hem till denna ångestframkallande lägenhet. Ska kanske fråga Lotus om vi ska bli sambos? Vi kan ta varsitt hörn av boxen och dela broderligt på maten. Han är snäll och jag är snäll så något bråk lär det inte bli mellan oss. Vilken symbios!

Ikväll vankas trots allt fest. Med M, inte den M som jag var och varannan dag har hetska diskussioner med utan den M som bara rakt igenom är snäll och rolig. Har dock redan börjat få bakisångest. Hur ska det då gå imorgon? Hela sommaren tog det att bygga bort denna oroskänsla, men tydligen är den tillbaka. Men planen är att vi ska ha grymt skoj, jag ska vara grymt snygg och alkoholen ska intas med precis måtta.

Fick ett mail av min älskade B. En text som en annan skrivit. En text som sa exakt de orden jag tänkte, nedskrivna med en känsla för känslor om man så säger. Jag skulle vilja ha ett samtal vi tre. Skulle vara givande tror jag. Eller så skulle vi snurra in oss i våra egna tankar och komma ut som riktiga virron!

Nä nu ska jag gå och göra mig i ordning för fest, låter tidigt kanske men så går det om man ska jobba emellan.

Nu ska jag gömma Hannahn och ta fram Cindyn. Tror hon har mer att bjuda på under dagen. Fast hon får nog trots allt hålla sig i skymundan under arbetstiden..

Puss och hej /C